Nyheter

Jazzvänner,

 

Styrelsen har haft två sammanträden under 2018 med fokus på drivning av klubben och styrelseroller. Som nyvald ordförande tycker jag att det engagemang som styrelsens medlemmar visar är ytterligt lovvärt. Fortsatt klubblevnad kräver också ett nöjaktigt medlemsantal. Medlemsantalet har minskat, delvis till följd av den osäkerhet som rått om klubbens fortlevnad. När det nu är avklarat så hoppas jag att vi kan se en bra ökning under kommande år.

 

För alla medlemsorganisationer gäller från och med 2018 kom en ny EU-förordning benämnd GDPR som reglerar hur vi skall hantera personuppgifter för våra medlemmar och tillika artister.

 

Stellan Ersryd

                 

                          

 

 

Lisa Björänges Quintet spelade i Sala sista söndagen i augusti. Många hade nog förväntat sig att få höra en sångerska sjungande standards med svängigt komp. Det visade sig emellertid att de skickliga musikerna inte ägnade sig mycket åt retrojazz.

Lisa sjöng mest egna låtar på engelska – vackra sådana men relativt anonyma. Hon glänste i virtuos scatsång, en jazzens koloratursång, som ger hennes röst en instrumental roll i de vackra arrangemangen bandet utvecklat.

De fyra medmusikerna Klas Toresson, tenorsax, Fabian Kallerdahl, piano, Pär Ola Landin, bas och Fredrik Rundqvist, trummor spelade friare och mer öppet än det traditionella kompandet. Bas och trummor gav en uppvisning i multirytmer och Kallerdahl bröt ofta jazzfraseringen med stillsamma, klassiskt påverkade impressioner. Det var klangrika partier med inslag av minimalism.

Toressons roll var lite blygsam. Hans lyriska spel hade behövt mera utrymme. Saxars dialoger och samspel med sångerskor tillför flerstämmighet som stimulerar.

Kvintetten är ett mycket tydligt exempel på hur jazzen, som de flesta musikformer, sakta förändras med tiden.

Sista låten, en blandning av jazz, klassiskt, folk och pop – s.k. europajazz – var i mitt tycke konsertens höjdpunkt.

Juris Martinsons

Ännu under medeltiden trodde många att stjärnor och solar var helt olika himlafenomen. Men vi vet bättre – de är samma fysiska realiteter.

Hur är det inom musikens värld? Är stjärnor solar? Sällan. Stjärnorna är uppburna och dyrkade men rätt ofta självgoda och poserande.

Finns det undantag? Jo men visst! När gitarristen Frank Vignola tog plats på scenen för att leverera mainstreamjazz, visade han att stjärna och sol är ett och detsamma. Med öppenhet, humor och glädje i spel och framträdande visade han sin entusiasm över sin och vår närvaro. Han lyser och vi lyser tillbaka. Visst är musiken kommunikation.

Hans spel är klart och varmt. Hans tekniska färdigheter lurar oss att tro att han leker, vilket han egentligen gör. Vi följer de vackra fraseringarna och häpnar över de djärva sprången.

Vid hans sida står gitarristen Erik Söderlind och basisten Hans Backenroth. Båda spelar på högsta nivå såväl ackompanjerande som solistiskt. Trion är så samspelt att man inte kan tro att de utgör en tillfällig konstellation. Sådant lir är de bästa jazzmusikernas adelsmärke.

När hände detta? 6 april. Var? I Pingstkyrkan. Hur många lyssnade? Ett 90 – tal. Vem arrangerade? Sala Jazzklubb.

Juris Martinsons

Copyright:KEDataMusik 2016